Etsi
  • Emmi Piippo

Mentalvårdstjänster är en fråga om mänskliga rättigheter

Jari, 22 år från Helsingfors har länge mått dåligt och spenderar nu fjärde dagen i sängen. Jari samlar till slut sina krafter och ringer till SHVS. Hos SHVS har det dock nyligen skett en stor omstrukturering som man inte har förberett sig på tillräckligt och tjänsterna är väldigt överbelastade. En hälsovårdare ringer upp Jari efter tre dygn. Hälsovårdaren har tid att träffa Jari om en månad och efter det besöket får han en läkartid. Efter många månader har Jari äntligen fått ett B-utlåtande, vilket FPA kräver för att bevilja rehabiliterande psykoterapi.


Det här betyder ändå inte att hjälpen finns inom Jaris räckhåll, eftersom människor med psykisk ohälsa i Finland själva måste skaffa sig en psykoterapeut för att få ta del av den rehabiliterande psykoterapin. Hur ska Jari som inte ens orkar stiga upp ur sängen orka skaffa sig en psykoterapeut? Jari orkar inte. De människor som har krafter att söka efter en nål i en höstack skickar ofta otaliga mejl och får endast ett fåtal svar. De springer på bekantningstillfällen, som förövrigt är egen bekostade, i hopp om att hitta en terapeut med vilken personkemin fungerar. I själva terapin måste man betala självrisk, det vill säga skillnaden mellan terapiavgiften och den summa som FPA ersätter.


Det är uppenbart att utbudet av psykosociala tjänster och psykoterapi i dagsläget inte motsvarar efterfrågan. Det finns ändå hopp eftersom medborgarinitiativet om ändring av psykoterapiutbildningen gick förra veckan vidare till riksdagen. Det här initiativet stöder det tidigare gjorda medborgainitiativet om terapigaranti. Jag föreslår att bekantningstillfällena i samband med rehabiliterande psykoterapi helt och hållet bekostas av FPA och att vi slopar självrisken.


Mentalvårdstjänster är en fråga om mänskliga rättigheter. Vi kan inte lämna Jari ensam.



0 katselukertaa0 kommenttia

Ota yhteyttä

  • Facebook
  • Instagram
  • Black Facebook Icon
  • Black Instagram Icon